Likt älven slingrar sig

Mitt inre framför dina ögon

Andra tider nalkas

när jag tappar mitt hjärta på skuld

Någon viskar bakom mitt bekymrade ögonbryn

Intet syns när världar rämnar

Blankt ansikte och ögon utan glöd

Målar jag för att inte gå under här och nu

Blodet sinar när jag knäar

innanför gatlyktans mörker

Gatan är en plats för alla

Utanför smyger mina drömmar förbi

Min hand söker men hindras

Av det som är min vy mot verklighetens krassa dröm

Vaken eller ej men sinnesro

Belägrar aldrig mig

Letar nya sinen att konsumera

Nya kroppar att slänga

när jag försöker hitta mig själv i andra

Lönlöst att tro att en eon av liv

Som startat i askan

Kan leva upp och växa

Det finns floskler om allt

Letar vidare i gyttret om natten

Rovdjur är mitt namn

men jag slukar blott mig själv

Andra förkastar jag

Grusar sinnen

Gärna de som försöker rida på brutna själar

Utåt skratt eller stillhet

Innanför ett svart hål som gärna slukar den som vill använda svaghet att bestiga

Många ormar har trott att bytet är lätt

Föga visste de att den som inget har att förlora

Kan dra med den ondaste i djupet

Kanske är det mitt mål i livet

Konsumera det onda i en dimma av ångest

Självdestruktion i ett evigt kretslopp

Är det ett naturligt tillstånd

Eller är jag bara en spegelbild

Av det tomma helvetet