en gång var jag älskad och oerfaren i en värld

större en vår med en obegränsad fantasi gående 

på en stig fylld av förväntningar och glädje ovetandes 

om världens ricktiga ansikte . med tiden lärde jag mej

saker jag såg och som jag hörde efter min väg och världen 

utanför mitt synfält och med medvetandet så krömp fantasin 

verkligheten kom i fatt och tog barndomen i från mej alla

färger började försvinna och vägen började bli bredare kortare 

efter varge steg gåendes mot min destination . som förut var

oändlig i min fantasi men nu vet jag vår värld är så vacker och 

grym och orättvis glädjen är bara en flyende känsla på ett helt liv 

men det måste levas till slutet och fylla med kunskap men till vilken 

nytta kan jag tänka i bland jag skanar min barndoms stig jag gick på 

med obegränsad fantasi odödlig och fri och älskad .