Jag är som en trasig vas
undangömd, missprydd och skör
Faller åter lätt i kras
då någon mig falskt berör

Mitt hjärta blir aldrig helt
hopklistrat av billigt lim
Kan stanna till och bli stelt
om svekets knivar sticks in

Själens ärr sitter djupa
märkta av lena händer
Som ömt mitt hjärta kupa
startade kärleksbränder

Men det får ingen veta
kommer alltid sorgset le
Och försök inte leta
i ögonen får ingen se