varför ser man inte det rätta värdet förns man 

har gått saker eller personer förlorade varför 

ser man inte saker i stundens njutning utan

bara i förlustens smärta varför ser man aldrig 

vad man har och njuter av dess rätta värde och 

vårdar det ömnt och försiktigt är det så eller är

det bara jag som är så jag ser aldrig vad jag har

förns det är borta eller dött varför är det så tro 

varför älskar vi inte eller förvarar det vi har ömnt 

så länge vi lever borde vi hålla hårt i allt med kärlek 

och lycka