Väggens klara guld,
guld av tusenskönor,
pressade gyllene rosor
i en klar skål.
Hela dagen
låg vi på sängen.
Min hand stryker
djupet hos dig,
guldet av dina lår
och din rygg.
Sedan kom natten.
Vi sov och vaknade
tillsammans.
Vi gick in
i det gyllene rummet,
vi lade oss i det
och andades då snabbt
och sedan långsamt igen,
vi smektes och slumrade,
din sömniga hand
vidrörde mitt hår.
Vi gjorde vid den tiden
små identiska rum
inuti våra kroppar,
som männen
som en en gång
hittar om tusen år,
då de avslöjar våra gravar
och ser att vi ännu
är lysande och hela.