ge mig tid ge mig dunkel
när det är tidigt när det är tungt
i kroppen i sinnet på vägen
någon spelar Claire de lune
och om jag sluter ögonen för en stund
känner jag vikens vatten kyssa mina fingrar
min barndoms skogar vyssa mig
till svalornas pilande sång
ge mig tid ge mig dunkel
för en stund
i kroppen för sinnet
för de vi älskar
speglas i allt vi säger och gör
men jag bär tvivlel över mina axlar
en mantel för Atlas, gåshud av glas
ge mig tid ge mig dunkel
med slutna ögon hör jag svalornas sång
i kroppen i sinnet på vägen
ibland känns varje andetag
som om det är min sista gång