och mars är fyllt
av vintergrus
och tomma lekplatser
på frågan hur jag mår
har jag hela uppsatser
och punktliga tåg
avsmak på droger
den enda rutin
jag egentligen kan rå på
är dubbel espresso
nån form av medicin
och en ångest som får gå
ett ässe i en mulen sky
känslan är inte ny
men jag får inte längre fly
detta jävla traumaförtryck
hur kan man ens försöka bli ny
allt positivt blir en verklighetsflykt
när dagen är ny i gårdagens kropp
kokar jag vatten igen
och brygger än en kopp
koffeinpressat hopp