hon stod
vid de vidsträckta rötterna
slog upp armarna
först vid varje gren
och dess bifloder
sedan genom dem.
vinden svajade
och överlappade.
hon menade sig
gå igenom den
med händerna pålagda.
grönt, svart, mörkt, ljust.
istället skickade hon sin suck
genom de porlande världarna
och lät hennes tårar
skölja gräset.