Som en symbol för det tragiska och tråkiga.
Det var alla helgons natt,
och månen lyste matt.

En kyss i det svarta svarta regnet.

I den djupa svarta sjön,
finns en purpurfärgad botten.
Den känns så mjuk mot döda fötter.

En kyss i det svarta svarta regnet.

Steg för steg stiger de upp ur sjön
efter ha väckts till liv igen,
till tonerna av Leonard Cohen.

Poeten, den mörka romantikern,
sanningssägaren och Kanadas stolthet.

Ur tre sjöar stiger de upp.
Alla som vi minns, det är alla helgons natt
och de vill dansa.

En kyss i det svarta svarta regnet.

Deras slamsor och trasor,
slänger runt i natten.
De slår ihop klackarna och jublar.

Dansar runt i mjukt svart regn,
skrattar högt och förtjust.
Bus eller godis, vi väljer vad ni ska få!

En kyss i det svarta svarta regnet.

Ett sista skratt ljuder genom natten.
Döingarna ska tillbaka ned,
i de djupa sjöarna igen.

En kyss i det svarta svarta regnet.

Det är alla helgons natt, inatt
och ljusen fladdrar
i alla husen här och överallt.

Ingen har en aning
om vem som kan komma,
oväntart eller oönskat på besök.

En kyss i det svarta svarta regnet.

Han kommer på besök,
för att läsa poesi och dricka vin.
Och för minnas hur det var att leva.

En sista kyss i det svarta svarta regnet.

När musiken sen tystnar
och de döda återvänder,
till den purpurfärgade botten
som de hänvisats till

......då är ännu en alla helgons natt över.