"Jag försökte bygga mitt sandslott mycket högre

än vad mina förväntningar alltid var.

Men regnet öste ned över den sköra sanden

och bygget med allting sköljdes bort igen."

Jag följer efter en makrillfärgad katt som går i maklig takt längs med Brunnsvikens västra strand. Den tar av vid huset där mannen som spelar säckpipa bor. Han som är så kärv och rödhårig och uppenbarligen inte kommer från Solna. Jag försöker hålla samma långsamma takt som katten för att inte störa dens promenad. Men den har något att visa mig för den stannar helt plötsligt. Då ser jag ser en rökkvarts glimma till på marken. Och jag drar efter andan, för jag minns kvinnan som försvann. Hon som alltid hade läsglasögon på sig. Hon som brukade bygga sandslott på stranden och placera ut små glittrande stenar runt det. Som om hon ville skydda det från dålig energi. Jag tror att hon brukade sitta och meditera för sig själv där med sina rökkvartsstenar. Jag gick alltid så tyst jag kunde förbi. Men det var länge sedan jag såg henne nu. Den makrillfärgade katten tittar upp och blinkar till. Det är som om den tackar för sig. Jag står kvar, märkligt berörd, men sedan hör jag säckpipans gnäll och fortsätter gå.