Kom, jag ska berätta någonting

om hur det känns att verkligen vara ensam.

Vi promenerar försiktigt längs Verkstadsgatan,

pratar om ädelstenar och om samtiden,

alla orimliga krav och om ungas arrogans.

I mitt hjärta finns en kärlek som väntar,

och längtar efter att bli upptäckt och synlig

för den som bara kan se och lyssna.

För när dagarna är svarta och meningslösa

kan våra hjärtan lysa starkare tillsammans,

och iingen ska behöva vara ensam här.

Kom, jag ska berätta någonting

om hur det känns att verkligen vara ensam.

Men en månsten är grå och genomskinlig

och syns lika lite som granit eller grus,

och jag tror inte du hör vad mitt hjärta vill säga.