Tid är också natur.
En dimension av livet självt – en av evolution.
Men för oss människor är tiden ogripbar.
Därtill är vårt minne alltför kort.
Vi förlorar oss i räkningen av alla år.

Också för jättesköldpaddorna på Galapagos
för Sierra Nevadas Sequoior i Kalifornien
eller för murgrönorna i Sibirien.
Är minnet för kort.
Tillochmed för världens äldsta träd
den nästan tiotusenåriga Fulufjällsgranen i Dalarna.
Är minnet för kort.
Vi människor kan inte omfatta tidens mängd.
Ändå är vi som i en ekoviskning ett resultat av den.