livet är en sorg
flera steg i en trappa
du låter regnet uppgivet störa
dina ögonfransar som duger
när de lovade snö
du låter nog regnet störa
likt metrologer som alltid ljuger
lovade du att inte dö
skjutsen kommer istället för våren
men i mars lovar du
att fylla hålet i hjärtat med begravningsjord
och blommorna skall växa sig färgrika
på smärta och uppgivenhet
som ett leende när man inte orkar
ett skratt som inte var frivilligt
de drar dig närmare
vampyrer till doften av blod
sorg smakar gott på en tunga
som älskar historier
att tända ljus gör bara nytta i mörker
och dina ögon kommer alltid kännas mörka
i mitt minne
likt metrologer som alltid lovat för mycket
ska jag förekomma beslutet
och komma före tåget
till sista stationen