Ett barn kommer till världen
med allt som hör till,
lycka, skratt, tårar, ilska
alla känslor som gör barnet till människa.
Men så en dag är det inte längre okej
gråten hyschas
"Res dig upp, det är inte så farligt"
en liten flicka vet då inte bättre,
än att tro att känslor inte är tillåtna.
Något som ska tryckas undan.
När flickan sedan inte får höra varma ord
av kärlek och tillit
tror hon att det är något fel på henne.
Att hon inte är tillräcklig.
Att hon måste prestera bättre.
Flickan växer upp till en kvinna
hon är framgångsrik och duktig.
De beundrar henne för hennes självständighet.
Men om de bara visste
att inne i henne gapar ett stort hål.
Kollar du tillräckligt djupt in i hennes ögon
kanske du kan skymta en ängslig liten flicka
tyst gråtandes
så att ingen ska höra.