Bortom brytpunktens tid
fyller rymderna pendelns sköra slag
sången i vingarna över nejden

En fata morgana ut i leendet
dansar stjärnorna i härdens ekon

Bladen droppar ljus,
hon rider genom dimma och duva
mot fallfruktens mark

Själen i ögas agat
det bundna håret i hovarna

Tonen i jord och måne
som gas skingrade mot solen