Att glömma rosorna på bordet,

hur vattnet gungar i takt med musiken som tystnat.

Att glömma solen strålar som mjukt seglade genom glaset du höll,

hur sanden grävde sig genom våra kläder och tår.

Du sa mjukt, vi finns kvar.

Men det har du glömt idag,

när tiden den sprungit iväg,
finns vi inte kvar.

Att glömma rosorna på bordet,

hur varje visset blad slår hårt i bordet varje gång jag går förbi.