Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
http://www.saivis.se/_byn/unnasaiva.html


Unna Saiva

 

Där borta vid offerstenarna

på holmen, invid vassen

en bit ut från sjökanten

satt hon i en gammal eka av trä

och metade 

 

Det var i kvällningen,

i norrländska sommarljuset

solen var på väg ner

bakom bergsknallen 

och de sista strålarna

speglade sig lekfullt

i vattenytan

 

Hon satt där

så otvunget ensam

i sin blåa jacka och ljusa byxor

lite nedböjd med spöt

i händerna 

och blicken riktad 

på det rödvita flötet 

som guppade på vattenytan

 

En snäll kvinna, var hon

bördig ifrån byn

gråhårig, till åren kommen

med pepparkornsögon

som alltid plirade

så där pillemariskt

under kepsen

och så hennes skratt

så glatt och gott

men det allra vackraste

av allt, var nog hennes

stora varma hjärta 

 

Där satt hon i båten,

metade abborre

och en och annan rödögd mört

med myggorna surrande

i sommarkvällens ödmjuka

stillhet, denna kvinna

av samiskt ursprung

kortväxt, men naggande god

seg som en dvärgbjörk

på kalfjället 

och stark, nästan som 

en hel karl

med livets alla rynkor

och fåror ritade

i det vänliga ansiktet 

 

Fundersam över livet

och alla dess vändningar

lät hon tankarna vandra 

tillbaka till sin barndom

då familjen alltid hade

det så knapert 

för barnen blev många

nio stycken, varav hon 

var bland de äldsta

 

Livet var inte så lätt

för de bodde i en liten by

på landsbygden

nära skogen och djuren

men utan dagens 

alla bekvämligheter 

 

Hennes far var renskötare

och arbetade

långa perioder i skogen

så hon fick tidigt lära sig

att hjälpa sin mor

med hemmets alla sysslor

 

Men så växte hon upp

och mötte en stilig yngling

ifrån grannbyn,

han var snäll och arbetsam

och byggde ett hus 

nära hans barndomshem 

dit de flyttade efter giftermålet

två söner fick de där

och femtio goda år

tillsammans

 

Han var hennes livskamrat

och stora trygghet

fram till den dag

då han plötsligt, mitt i

hjortronplockningen

segnade ner på myren,

och lämnade henne ensam

för att gå över till

andra sidan

 

"Men jag skulle gå först,

så var det bestämt och han lovade,

tänkte hon vemodigt"

   

En liten stund satt hon

där i båten med slutna ögon 

och kände hans hand

i hennes, så trygg och varm

fylld av kärlek och förtröstan

och med ens blev hon lättare

till sinnes

för det var alltid här,

mitt i naturens fantastiska 

levande skönhet

som han var henne närmast

 

Hon älskade den stora skogen 

runt omkring sjön, hjortronmyren

berget som så majestätiskt

reste sig bortom allt

badstället i viken, och så holmen 

med de stora stenarna från

fornminnestider

där hennes förfäder 

offrade och tillbad gudarna

 

"Denna heliga plats, viskandes

ett folks historia"

 

Sjöluftens friska andetag

kändes så oändligt befriande

att hon suckade djupt

och såg tankfullt upp emot

himmelen...

 

 

"Nu är det nog dags att fara hem,

tänkte hon, och tog tag i årorna"

 

 




Övriga genrer av Alysse VIP
Läst 380 gånger och applåderad av 11 personer
Utvald text
Publicerad 2021-11-29 04:31



Bookmark and Share


  Cikoria Blå VIP
Vackert, vemodigt och berörande
2021-12-11

  Kajan Mikael VIP
En väldigt välskriven och levande skildring av en människa, och en historia som rymmer så mycket.
2021-12-02

  Eva Solstrale VIP
Otroliga strofer och fraseringar du format med bravur!
2021-12-01

  Sparvögat VIP
Ett stort Grattis till utvald text med denna underbara berättelse…
2021-12-01

  Sparvögat VIP
En underbar berättelse från samernas land som berör…
2021-11-29
  > Nästa text
< Föregående

Alysse
Alysse VIP