Klockan fyra gick mitt tåg
Och jag bad till något som inte fanns
Att du skulle hålla kvar vid livet
Medan resan minskade vår distans

Utanför passerade fjäll och snötäckta landskap
Men dessa berörde mig ej
För det enda jag såg för min inre blick
Mormor, det var dig

Men när jag sprang ut på stationen
Utmattad, med skälvande andetag
Då möttes jag av mamma
På denna vackra vinterdag

Henne ansikte avslöjade mer än ord
Rödgråten och smekt av kylig bris
Och vi och grät i varandras famn
För sorg är kärlekens pris

Men trots att det skär i bröstet
Och att kinden svider av tårars salt
Så finns du alltid med mig
I hjärtat, överallt

Nu finns du i varje soluppgång
Och varhelst det faller snö
Din kärlek färgar fjället om våren
Och jag hör dig i vattnets flykt vid tö

Din beröring återfinns i varma dagar
Och din ande dansar med norrskenet om natten
För du finns i allt det som är vackert
Men din kärlek var den sanna skatten