Overkligheten faller som snö
ner i verkligheten
och på trädens
uppsträckta armar.

Sen gör den orörda snön
tystnaden hörbar,
och tiger en begravning i vitt
för oberörda.

Fåglarnas tecken
på likgiltighet
gör sömmar på täcket,
osedda
som hemlig skrift
skall vara.

En oavsedd helighet
tycks trotsa vår mänsklighet
och lägger sin vackra vithet
förlåtande -
över all vardaglighet.