Snön har fallit och du är redan här.
Jag känner inte längre igen mig själv.
Du säger att jag inte heller känner igen mig själv.
Radion. Du vrider på reglaget. Söker den rätta frekvensen.
I den skorrande kakafonin hörs ett okänt språk.
Ryska? Det måste vara ryska. Kan inte vara något annat.
Det är 1993. Jag har hunnit fylla 8 år.
Det var här allt började.
Strax intill det närbelägna slutet.
Vi bodde vägg i vägg. Kunde höra varandra
genom de tunna lägenhetsväggarna.
Vi kupade våra händer. Knackade mot de blommiga tapeterna.
Knack-knack-knack.

Vem där?