Halva vintern hade gått och vi stod i snöblandat regn och tittade upp mot den disiga himlen. Under molntäcket gömde sig miljoner döda stjärnor. De hade vikt hädan för längesen. Ändå såg vi deras kroppar ligga och pulsera över oss. Det var däruppe vi en gång hade träffats. Vi satt på Café Ariman. Du med en latte, jag med en Guinness och två alltför torra mandelkakor. Vi pratade om livet, Karl Marx, den utsugna klassen, hoppet, förtvivlan, sveket, den förljugna världen. Och i dessa samtal formades något som egentligen inte var ämnat att få liv. I denna slaskfyllda vinter kunde man inte forma så mycket som en snöboll. Ändå skedde det just här. Jag föddes i dig. Just här.