Månens vemod,

speglas kallt

i hennes sorgsna ögon. 

Poesin föds 

ur hennes längtan, 

till det grönblå havet.

Där oceaner,

av hennes silvertårar

bildar strömmar. 

Månen och nattens dotter, 

i hennes ögon finns en längtan

som lyser starkt i natten.

Månens vemod,

speglas kallt

i hennes sorgsna ögon. 

Hon för dig till mig

i strömmar över haven, 

fram och tillbaka.

I hennes hjärta

finns en längtan, 

som en storm i ett nålsöga.

Månen och nattens dotter, 

i hennes ögon

finns en längtan som brinner.

Oceaner av hennes tårar

och vågornas rörelse

för dig till mig, i natt.