Jag tänker på
hur min hand
sträcker sig över rymden
som om den själv
vore min ande.
Solen går äntligen upp
bakom molnbanken.
Händer som mina
vill sträcka sig
så mycket längre än
den illasinnades hand,
vikta papper
och stilla vatten.
Jag tappar dem
när de blir svaga
och sköljs bort
till något de inte är.