Jag springer på vägen

förlänger stegen

Vill nå så långt som möjligt

ingenting är omöjligt

Jag springer i motvind

och medvind 

Eventuell kyla slår mot min kind

men det stoppar inte mig från att öppna en grind

Jag är ung och stark

behöver inte knark

Styrkan lyser inom mig

det finns sisu inom mig

Men plötsligt det sker

olyckans avgaser

Tornar upp sig i en hårdför kamrer 

som pekar mot ett slumkvarter

Vad du gjort tidigare spelar ingen roll

bidrag står inte på hans banderoll

Där är hans mall 

lika med noll

De som klagar på eventuell krämpa

måste en kapitalistisk kamrer bekämpa

Det är de som redan har 

som ska ha ändå mer

Det viktigaste är de rikas lönekuvert

minns Voltaire

Som sa

ingenting om Moskva och USA

Bara nämnde att den som med mord 

gjorde det första stycket jord

Till sitt

var grundaren av vårt egoistiska kapitalistiska skit

Kanske var det där lite modernt omskrivet 

men mer värt är inte människolivet

Framtidsperspektivet

är lika självskrivet som sexlivet

Vi lever och dör

med habegär, pengar och sex i våra lysrör

Men inte tänker vi på sjukdom och död

innan vi personligen drabbas av nöd

Varför växer vi inte i vår empati

men växer hur lätt som helst i snobberi

Varför förstår vi ej

att även vi en dag kan behöva en empatisk spray