När det pockar på axeln
ivrigt bankar sanningen hårt
blåmärket är ett faktum imorgon
jag tar vad som helst utan vetskap

När du springer den måndagen
och regnet smattrar mot ansiktet
förödmjukelse i fysisk form
jag rodnar hellre i syrebrist

När bussen går förbi dig
trots att du gjort som man borde
vänta " 1-5 minuter" innan kallas marginal
fast tiden var redan förbi
och ring hellre Trafikmyndigheten

När kontakten inte kommer
och signalen som du väntat
till slut blir ett hjärnspöke som skräms
varenda gång du tar ett andetag
kanske är telefonen trasig
(fast mamma kan ju nå dig?)

Tystnaden levererar insikten
slagen i ansiktet
smärtsam