Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


En slags något motvillig hyllning till N.


Henne, som hon är


hon är alltid klädd i linne
medan jag fortfarande är strypt
i min mörka halsduk.
fast jag tog på mig mina stövlar
har hon inte ens strumpor på sig.
mitt hår har fastnat
och är instoppat i min mössa
om det inte är borta med vinden.
hennes hår har släppts ut
i alla dess lockar och krull
och tilltalande färger.
jag ser henne skratta
och det smajlet äger mig.
hon pratar numera nästan aldrig
om något allvarligt.
jag ser hur hon blåser med vinden
istället för att gå.
himlen rullar över hennes tunga
som en spetsad drink.
gräset kysser hennes fötter
när de sjunker ned däri.
hon behöver inte blinka,
behöver inte ens öppna ögonen.
jorden speglar henne som hon är.
hennes iris, hennes mitt.
hennes liv, inte mitt eller ditt.




Fri vers (Prosapoesi) av Koloristen
Läst 174 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2022-01-15 13:33



Bookmark and Share


  alicja lappalainen VIP
"En slags något motvillig hyllning till N."


Yeah! Det är svårt att sammanföra Gud med fittan:):)
2022-01-15

  E Nordin VIP
Vackert
2022-01-15
  > Nästa text
< Föregående

Koloristen
Koloristen