Mitt hjärta må leva i slummen
I förorten, i förorden innan
min roman
läses av civilisationens ögon,
innan jag blir kritikerrosad
av kulturelitens recensenter.
Bland gängkriminalitet på Tinder
“pang bamm bom”
Med musiken i dunkandes
i cellväggarna
Spyor på bartoaletter
Arbeta förebyggande mot jargongen
i omklädningsrummen.
Spray graffiti vid alla mina
fantasiers tunnelbanestationer.
“Se upp för avståndet
mellan vagn och plattform”
Höghus, balkonger, utsikter.
Men jag är privilegierad
För att du älskar mig så som jag är ...
konstruerad
Det är ett privilegium
att få känna sig älskad
Men det är också ett privilegium
att få känna mig sårad av dig, ibland
Att både få mitt hjärta krossat, känna det bultandes
under renoveringsbehov, men också förstärkt med stöttespelare
och grund-ligament.
"Jag tar det som en lover, if I need to"
Få förunnat, men alla borde
få leva under sådana
omständigheter: att känna sig älskade.
Villaidyll, tegel, betong,
träpaneler, radhus ...
fuskbyggen.
Oavsett härkomst, klädstil, yrke,
fritidsintressen
eller umgängeskrets.
Alla borde få känna kärleken
som bor innanför våra
huskroppars skelett.
Alla borde få ha så lyhört i trapphuset.
Alla borde få ha sådan grannsämja!
Vår adress, vårt DNA, alla våra kromosomer,
våra lungor.
Våra radonhalter bör inte överskridas
med hat under golvet
Vi är alla av samma skrot och korn
Sprid det till byggpamparna i huvudstaden,
att trots bostadsbristen
eller tack vare miljonprojekten
Våra bruksorter på kartan.
Urbaniseringen, så
- Här råder det ingen inflation på kärlek.
Här bultandes i bröstet - slår livet skrytsamt!
Spikas lyriken upp: “pang bamm bom”