Vinden visslar genom husets korridorer

de oändliga korridorerna

Golvbrädor som knarrar när minnet av fötter

vandrar planlöst fram och tillbaka

vilse i det som en gång var

De stora tavlorna i taket

målar svunnen tid i akvarell

bleknar för vart år som går

Handen som höll i penseln

gror mossa och svamp



Glöm mig inte
Jag byggde upp mig själv för dig
Jag ville ge dig trygghet
ett hem

Lås upp mig, öppna mig igen
Låt livet strömma in
likt solljuset över det varma trägolvet
möblerna vi tillsammans valde ut



Dina pinade skrin far genom husets rum

de oändliga rummen

Väggar som rasar när fukten av dina tårar

omvandlar dem till spröda skelett

uppätna av mögel

Det stora fönstret i vårt sovrum

kan inte längre sluta tätt

släpper dusk och kårar in

Köldens stela andetag

fyller is i husets sprickor



Glöm mig inte
Jag byggde upp mig själv för dig
Jag ville ge dig värme
ett hem

Lås upp mig, flytta hem igen
Låt livet strömma in
likt solljuset genom gardinerna i tyll
fönstren öppnade mot sommaren