Solstrale… textilkonst av tyger som stuvbitar och restbitar med en lekfull vendetta mellan möss/sork och ugglor… Vådeldens/ våreldens femefatale Valborg solidaritetens moder
vi tämjer pyromanen i oss Valborg med arrangerade våreldar nu vi släpper lös odjurets vanmakt som slickar våra sinnen mätta
strider med mörkrets makter fyller på av hoppfullhet med eld Oh Valborg solidaritetens moder vi lyssnar icke mer till din maning
här i mörkret lurar faror svarta hot de gömmer sig i skogen på vinden i källares hemliga rum på ensliga platser där griper de de unga oerfarnas själar
vi tämjer vår inre pyroman vid elden vårbrasan valborgsmässobål men ack vi låter oss tämjas av eldens maktfullkomlighet när vi inte lär ut hur tämja pyromanen i oss
vi är eldens knektar som brinner för orden vi bär fram våra offer när vi icke varnar lämnar de unga, tidigt går vuxna hem till sig medan de unga är kvar vid eldens farofylldhet
unga som faller rakt in i denna valborgmässobål utan något att hålla sig i utan tämjarens konst tämjaren av eldar / solidaritetens moder har somnat ingen mer kan henne väcka inte ens svarta hot
|
Nästa text
Föregående Solstrale |