Ge mig en tyst minut för offren i tsunamin.
Nej, förresten, ge mig en tyst minut för offren i Estonia-katastrofen.
Eller, ge mig en tyst minut för de civila offren i Irak.
Ge mig en tyst minut för alla som dog i och kring Twin towers.
Ge mig en tyst minut för alla kvinnor som mördas på grund av vad vissa kallar heder.
Ge mig en tyst minut för alla män som mördar på grund av vad dom kallar heder.
Ge mig en tyst minut, Ge mig en tyst minut,
Ge mig en tyst minut för tystnaden.
Ge mig en tyst minut för alla som inte vågar tala ut.
För alla som inte talar om, för alla som inte talar fritt, för alla som inte talar som.. dom borde.

Ge mig en tyst minut.

Ge mig förståelse och ödmjukhet.
Ge mig respekt och kärlek.
Ge mig en kvinna som är ärlig.
Ge mig insikt och utlopp.
Ge dom tysta en röst.
Ge dom nerstämda en tröst.
Ge mig ett skrik som hörs.
Ge mig en tystnad som dånar.

Ge mig allt det där jag drömde den natten när jag vaknade med blöta kalsonger.
Ge mig vackra sånger.
Ge min sommar en höst så jag kan uppskatta värmen lite mer när den väl kommer, igen.
För det är det som gör Sverige så fantastiskt. Att man får frysa röven av sig i tre årstider.
Och förbanna värmen… när den väl kommer under 2 veckor.

Ge oss värme.
Ge oss sinnesro.
Ge oss tid att gro.
Ge oss frid att tro att livet kan bli bättre än så här.

Ge henne en mikrofon så hon kan prata om vilken hemsk människa jag är!
Ge honom en mikrofon så han kan berätta om mina dåliga sidor.

Ge dig själv kritik.
Ge dig själv en chans.
Ge dig självdistans.
Ge dig självinsikt.
Ge dig av nånstans.

Ge mig absolut tystnad, och ställ dig upp.

Nästa gång du tror att en person inte kan påverka många, tänk då på den gången då en idiot stod på scen och fick dig att resa dig upp från din bekväma plats och sträcka på armarna rakt upp i luften.