Regntyst morgon i staden

I tystnad över berget
i stillhet genom parken

Långsamt går promenaden

Så vackert med det gula
i blöta löv på marken

Regnet hänger i bladen

I gnistrande trädkronor
fullt av gröna kristaller

Tyngd över skulderbladen

Blickar upp samtidigt som
en rund tung droppe faller

Sorg pressar barrikaden

Landar dovt i ögonvrån
bekant känsla ger kårar

Tom rysning längs ryggraden

Sorgen trycker smärtsamt på
med skoningslösa tårar


Blundar. Stannar. Tystnar. Förbannar.

Nu briserar fasaden.