Den vackra utopin som vi sökte
var att enbart låta kärleken gro
på en så märkligt utstakad kurs
där på en kraftigt svajande bro

vår så korta resa blev målet
som vi fyllt där i kärlekens rus
minnet är nu allt som finns kvar
där i mitt eget drömmarnas hus

ja alla tunga känslor gav tvivel
som sedan fyllde mitt glas
det rann till slut över sin bredd
där mitt i en av tårarnas fas

så jag står nu ensam på stranden
med mina nya tankar om livet
känner en viss tomhet i bröstet
men tar inte längre något för givet

Copyright © AndLou