... brukar en hel del
samtalsämnen i vuxna livet 
allt som oftast börja ...

... Där fortsättningen
handlar om allt som
fungerade så mycket bättre
och hur mycket mer tid
vi hade för och ägnade åt varandra
då till skillnad mot nu ...

Kanske var det så
eller kanske vårt minne
är selektivt i sig
genom att det blott bara
ger dig åtkomst till
det som du undermedvetet
egentligen minnas vill ...

... det som du vet inom dig
att du kan hantera och klara
av att leva med att minnas
utan din existens havererar
och den du har lyckats bli
helt går sönder och slutar att finnas ...

Funderar stundom 
lite för mycket på sånt här
- Lite förvånad och frågande
inför hur människor hanterar
sina minnen 
både retrospektivt
som kring det som händer
här och nu ...

... Men än mer hur
det synes påverka deras sinnen
och inverkar på deras struktur
vad avser förhållningssätt
till livet i allmänhet
men än mer till sig själva i synnerhet ...

... och då främst tänker jag på
hur skillnaden i minnet
mellan det som händer nu
och det som hände då
påverkar såväl deras
val av aktuella handlingsalternativ
som deras motiveringar för
sina beslut om och inför
den framtid där de ska leva
resten av sina liv ...

Sen funderar jag 
så gott som natt som dag
över sådana som är lite som jag ...

... sådana som ej
någonsin riktigt fick lov
att vara små ens då 
de borde så ha fått vara ...

Jag inleder likväl
månget samtalsämne med
- När jag var liten ...

... fastän jag vet
att det inte var så
utom undantagsvis då ...

En stilla undran
som gror inom mig
rör sig kring allt det där
som varit 
men som ej längre är ...

- Hur lyckades jag
bli den jag är idag
trots allt som en gång var?

Har ännu inte funnit något
riktigt begripligt svar
men tror att det handlar om
att jag inte riktigt någonsin
varit som alla andra
och därför gjort annorlunda val

Men nog handlar det 
till en inte alltför oansenlig del
också om en del tur
med vilka jag mött i mitt liv ...

... många av dem har jag att tacka
för allt det som ännu av mig idag
trots allt finns kvar ...

Det som dessa funderingar 
leder fram till inom mig
är en undran över 
hur andra som  liksom mig
inte har några minnen av 
att ha varit liten
och än mindre just därför
heller inte minns
hur allt var när de var små ...

...  En undran över 
hur de hanterar
alla de minnen de saknar
från en barndom de ej har haft ...

- Varifrån hämtar de idag 
sin grundtrygghet och livskraft?