dramapedagogerna

de var teaterelever medelklasshippies
läkardöttrar moderatsöner i second hand

de log stort och de log ofta
en vänlighet som var mer uppvriden än varm
ett personintresse som inte var personligt

de hade fordringar
ville att vi som inte var dramapedagoger
också skulle leka teater och ha gemenskapsövningar
klappa händer, gå runt i ring, prata känslor, låta som djur
sjunga med i deras lägereldssånger

vi ville inte ha deras batik
vi ville inte måla med potatistryck
vi var underklass vi var industri
vi ville ha sprit och Motörhead
vi hade vår stolthet kvar trots allt
den bevakade vi med korpögon

erinrar en replik
från en film de
skulle döma ut

I like ice