Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Två nära nära vänner, jag älskar henne och det är svårt ibland...


Visa om morgonen

Jag såg daggen lyfta, vid halvfem eller så
och jag stod med ryggen tryggt mot ditt hus.
Jag tänkte lämna dig, och köra hem just då.
Fylld av tankar, och förnuft, fint som snus.

Du vaknade när jag reste mig, precis när jag skulle gå.
Du frågade vart jag skulle men jag kunde inte berätta då.
\"Men kom tillbaka snart\", sa du. Jag älskar min vän.
\"Jag lovar, sov du lite till, så kommer jag igen\"

Jag såg solen stiga över träden
och klockan var fem
Vägen låg tom, våt och kall.
Jag ville inte hem.
Jag tänkte; det här är det vackraste jag någonsin sett
så vände jag mig om för att gå in igen.

Jag smög tyst, över det knarrande golvet
dagen var ny....

Du lyfte täcket och jag lade mig intill
Du kröp tätt inpå mig; håll om mig om du vill.
Jag la armen om dig och smekte ditt hår
du tog min hand och tiden var vår.




Fri vers av Martin H
Läst 388 gånger
Publicerad 2006-08-02 12:13



Bookmark and Share


    mellanmål
Jag tror jag vet. Men du får det att låta så mysigt...
2006-08-02
  > Nästa text
< Föregående

Martin H
Martin H