Jag samlar på ord.
Långa ord
korta ord
ord som betyder något
ord som är roliga
ord som är ovanliga
ord som får mig att le
ord som får mig att gråta
ord som inte finns,
ja du läste rätt
det finns ord som inte existerar,
i en ordbok alltså...
ord som kommit för att stanna
i mitt sinne och hjärta
där jag vårdar dem ömt.
Ett ord jag tänker på just nu
är Höpan,
ett ord som jag fått från
en nära men nu bortgången släkting.

Historien bakom det ordet är rätt kul,
min mor och hennes 4 syskon
bodde på landet där deras far jobbade
som ladugårdsdräng,
vilket gjorde att han gick upp väldigt tidigt
för att mjölka korna, redan vid 4 tiden.
När han var klar med sina morgonsysslor
i ladugården gick han hem för att äta
sin frukost som hans fru ordnat,
Då hade alla barnen vaknat
de hade väldigt mycket spring i benen
och lekte högljudda i köket.
När deras far ätit sin frukost
brukade han lägga sig på kökssoffan
för att vila en stund, och då skulle det
vara tyst i huset.
En morgon var barnen extra stojiga
så fadern röt till slut: Ett enda ord till
från någon av er och det blir stryk!

Det blev helt tyst, man kunde höra en
knappnål falla, det enda som hördes var
andetagen av alla i köket....
då plötsligt en liten röst hörs i mängden...
HÖPAN, sagt klart och tydligt,
varvid fadern reser sig upp i sittande ställning
spänner ögonen i barnaskaran och frågar:
Vem sa detta?
Varvid min ena moster svarar glatt:
Det gjorde jag, men far det är inget ord
så du kan inte ge mig stryk...
varvid fadern tittar på min moster
och brister ut i ett stort leende,
lägger sig ner igen, vänder barnen ryggen
förvissad om att det nu kommer att
fnissas en del bakom hans rygg,
men det bjöd han på, för ett nytt ord
hade kommit till världen.

Det var när jag fick denna historia berättad
för mig som jag bestämde mig
för att börja samla på ord!