Sommarnattens gryningstår
söker en värmande famn
Eliza ensamen går
önskar jag visste ditt namn

Stjärnorna är i dvala
jag skänker solen min lit
Låter dess strålar tala
framföra en röd invit

Trodde för ett ögonblick
att min önskan log sann
Då stigarna vi på gick
verkade korsa varann\'

Lämnad med en sårad själ
tvingas jag inse faktum
Hon ville mig inte väl
och jag känner mig så dum

Eliza, hjärtat hyser
en förhoppning i höst
När solen inte lyser
skänker vi varandra tröst