Jord under naglarna medans knopparna skriker. Allt jag gör är att längta, inte efter dig, men tillbaka till dig. För jag är inte efter, jag står bara stilla. För att längta efter en framtid som inte är garanterad är som att vänta på knoppar som skriker

Jag har saker att skriva om, men inga idéer att skriva med. Jag har toner i mitt huvud, och melodi i själen, men allt jag hör är knoppar som brister

Jag väntade på våren med dig i mig. Allt jag ville, va att få känna den med dig. Känna hur gräset sträcker sig ditåt efter en lång dvala och i trädkronans skugga vilar svala. Känna hur allt växer. Vi växer inte till varandras, men till våra egna, allt under tonerna till knoppar som skriker

Jag måste prata med dig, men jag hör inget under alla knoppar som spricker. Alla knoppar är sedan länge brustna och skriken har mynnat ut

Ett ljus som bränns från bägge ändar skiner ljusare, men under dig brinner jag långsamt och stadigt. Mitt ljus var gjort för att brinna
Snabbt och våldsamt.
Du är tryggheten som håller lågan vid liv
Varmt och tryggt
Men jag tror jag var stöpt för ovisshet

Allt står i blom och vi är så unga. Växer jag till din eller till min egen? Din låga är min favorit. Den jag önskar en dag skall lysa upp mitt hem, men idag är jag ung och jag är för trygg