Hör: fågelkvitter ta vid
ser: himlen färgas indigoblå
står mitt i, ändå bredvid
det är ofattbart att förstå

känslor är ej konstanter
men det är annat med kemi
när det som virvlar i kroppen
bildar statisk, solitär energi

kanske finns något stillsamt
ett minne att gripa av längtan
en tavla att sjunka i, en hamn
att vila blicken på i väntan

går till havet nu, med raska steg
låter vinden piska mig hårt
solen har jag vänt ryggen
just det är inte så svårt

vatten möter himmel; horisonten
frågar: var hör vi hemma?
djupt ner finns inga men
där ute är vinden det enda