Tredje och första person singularis.

Han vill bli nordens vackraste penna.
Ur dess stift
vill han prägla
och glödga i skrift,
en dans som får ögat att spänna
sin blick lika stark
som handen får känna.

Hon vill bli jordens vackraste pensel.
Ur dess strån
vill hon stryka och schumra
på väv lika dyrbar som känsel
med ackord som får örat att vakna
i brus lika starkt
som där granar är nakna.

Jag vill bli ordens vassaste egg.
Med sitt blad
skära rimfrost ur lavarnas skägg
min hjälte är glad
fint skuret i lind
jag täljer och talte
en rak och en vind.