När målningen möter teckningen kan det börja spraka och gnissla.
I afton dans.
Expressiva rop och gnyende smärta.
Linjen är ju ett rent spår av rörelse. Huttrande
kyla och stillsam vibrerande hetta.
Färgen schumrar kinderna med sin rodnad och stenblock river pastost i ögonen som brutalt rostbruna tenar.
Det är i skuggan det djupa lila täcket trycker
och kikar på ockrans varma åsar.
Landskapet tonar fram ur en blånande fond och luften tecknas som en arkaisk stenläggning. En palettkniv har ristat fram ett sår likt svingel i gröna snår.
Ansiktet täcks av kopparn syrefrätta ärg.
Kroppen viker lystet i bengult med bålens öppna märg. I vågen stiger smaragdgröna penseldragen upp och målartrasan torkar runt det skum ur vilket livet träder fram.