Skör är skölden jag bär

vittrar gör taket jag lagt

enstavig är min vokabulär

minns inte vad jag har sagt.

Tomt är det i frys och skafferi

kroppen kvider efter föda

ska jag överge tankens frosseri

och bara ligga och förblöda.

Jag betvivlar och fruktar

att jag knappast överlever denna dag

för hur jag än går här och suktar

känner jag mig svagare än svag.

Är det tillrådigt att leva på nöden

att Inte kunna styra sina steg

att inte se det man rent behöver

att inte veta  var man är på väg.

För nu orkar jag inte språka

om mitt liv hur det är dant

med den som fortsätter bråka

om det jag sagt är falsk eller sant.