Grammatik och stavning går av sig självt för mig
men det räcker inte med det för att skriva poesi.

Då skulle ju vilken kanslihusbyråkrat som helst
kunna kalla sig poet och vilken poesi vore det.
Gärdsgårdsstolparnas kådklibbiga tråkyta.

Trähattar finns det nog av som det är.
Poetens uppgift är inte att skriva protokoll.

Man måste hitta sin stil. Sin egen röst.
Hur det går till vete fåglarna mer än att
man måste läsa skriva öva nöta kopiöst.


Råd jag tagit fasta på och gjort till regler:

Rensa klyschor och utnötta fraser:
Arg som ett bi. Sur som en citron.

Undvik adjektiv.

Hitta nya kombinationer.

Skriv inte för en publik utan för dig själv.
Ta inga hänsyn i ängslighetens tecken.

Inga bisatser. Krångla inte till det.