Tar jag första spårvagnen och åker till ändhållplatsen
Hamnar jag på en okänd plats
I staden jag aldrig lärde känna under mina tre år
Platsen har lägenheter i hundratals
Och ett eget köpcenter med affärer av Lars, Håkan och Anita.
Drömde de om något mer eller var stadens köpcenter tillräckligt?
På en betongvägg är det graffiti
”eat the rich”
Alla lyktstolpar är också täckta
Täckta av svärord och namn, drömmar och stjärnor.
Jag går av och går omkring
Undrar om de jag går förbi vet att jag aldrig varit här och aldrig kommer komma hit igen.
Undrar om de kan se att jag inte passar in
se att jag analyserar varenda spricka i marken och varenda skylt, som mer ofta än inte är skriven med tuschpenna
Håller de i regnet?