Det var i början av kriget
Men ändå så långt gånget
att ryssarna redan sprängt
många bostadshus
Bråte låg utsprängt på gator och torg

En skepnad rörde sig närmare kameran
över en gatukorsning
Inte halt, men med trötta steg
närmade sig den grånande mannen
Ännu inte i pensionsåldern

Hans lugna leende
var som bortbytt
Snarare en lugn bestämdhet
som kvävde rädslan och chocken
Man såg det i ögonen

Under hjälmen som var på snedden,
hade han kvar sin
keps med öronlappar
Han liksom släpade på
sin slitna automatkarbin
Under den skottsäkra västen
hade han sin tjocka kavaj
Det var nog tur det för det var
i början av april
och snön föll över Ukraina

Han mumlade något om
hur fruktansvärt det var
och att inte ha något val
och försvann ut till höger i bild,
bort förbi den trasiga
shoppingvagnen mitt på gatan

Undrar om han lever än?
Det är svårt att bli pacifist efter detta