Jag älskar dig
som du är.

Allt du är
älskar jag.

Du är
fundamentet
Universum
vilar på.
Och i.

Du är kalken, ymnighetshornet.
Ur dig och genom dig strömmar allt.
Du är min väg genom existenserna.
Du är den jag lever med, genom och i.

Dina tvivel är mina tvivel.
Dina sår är mina sår.
Jag bär allt du bär.

I min tidlösa rumsbefriade kärlek till dig
ingår min gränslösa tro på dig och din styrka.

Jag vet att du mäktar allt på din väg.
Din svaghet är din största styrka.
Det var den som du valde livet för.
Den var den du ville bidra med.
Som evolutionär jordemoder.

Vet om att jag hör din längtan.
Vet om att jag längtar med dig.
Jag stödjer din längtan.
Ärar den. 

Jag ber dig nu,
att be.
Lyssna till din önskan
och  uttryck den.
I stilla inre bön,
med sprucken vilsen stämma
och med klar övertygad röst.

Med ditt uttryck
skapas nya världar
modellerade
av hjärtats
transformerande
klarhet.

Banden du knutit
är den väv
av kärlek
du nu
kan vila i.

Låt nu din önskan ljuda
genom Universum,
fortplanta sig genom väven
och se vem som har modet
och växten att hörsamma den.

Kanske många,
kanske någon,
kanske ingen.

Men ljudet manar
så många
till transformation.

I sinom tid
sker mötet.
Till dess,
lev. 

Minns att din längtan
är en levande bön.

Evigt hörd.