Det finns dagar då jag förmår
mer
Det finns nätter då jag förgås
mindre

Jag är mitt mörker
och mitt ljus
Men oftast är jag grå

Imploderande, exploderande
Ångestfylld känslokall

Konstant skrikande inombords,
utan röst

Det finns dagar då jag lever
ut
Glömsk i min vilsenhet

Det finns nätter då jag andas
in
Vilande i glömska

Men oftast är jag grå
Konturlös, utsuddad

Som dragen av en vilsen blyertsudd,
ständigt jagad av självhatets suddgummi

Grå utan befriande gråt
Sammanhållen utan själsligt mål

Växande som hål
Tynade som människa

Ändå längtar jag
Intensivt

Jag vill leva