I blå blå basker

kändes mina tankar djupare.

Jag ville kunna skriva som en poet,

ville vara en Södermalms Piaff.

Med svart svart lugg

gjorde du ett statement. 

Av att inte vilja vara mainstream,

inte vara som de andra.

Att forma sin person med tankar

och med plagg kändes så viktigt.

Tröjor med slogans av obskyra band 

och alltid en bok i handen,

anteckningsblock och penna i fickan.

Vi skulle resa till Östeuropa på måfå

och inte fastna här som dom andra.

Med blå blå basker blev jag en mästare

på att ta in allas intryck.

Gjorde det till en konst

att vara en observatör av allt runt omkring.

Med svart svart lugg

minns vi fortfarande hur vi var.

Aldrig som dom andra, alltid på väg någonstans 

när alla lämnde festen stod vi ensamma kvar.