Kraften hade haft sin
verkan på själarnas
boningsplats och skapat
inre ljus och sinnesfrid
till mångfaldiga sekel.

Solens eldigt brinnande
krans hade återfått sin
skapande anda och dess
väl dess motsats.

Den vit pärlan hon erkänd
vid namnet Luna, hade
envist ljus styrlese om dom
mörkblå himmelsnätterna
som spred sin närvaro
slöja blänkande över
stjärnkroppar och
skogarnas vidsträckta liv


Åh den tredje
vindarnas drottning hade
åter kallts och spred sin
känslokalla men likväl sina
vackra viskningar genom
skogarnas marker och landskap
och visslade våldsamt genom
trädkronorna en av sina
mest omskakade melodier
som fick allt som andades
ännu en gång att beundra
hennes praktfulla
o ovärderliga existens.