Vinterlandet sänder
ännu sin snö
kittlande som en
vit änglafjäder för hjärtat

Frosty vaknar
bugar sig med svarta hatten
mot snölekande barn
framkallar frostblå flingor
med sina händer utav snö

Gatans vinterklädda kör
väcker minnen
svalt ilande kyssar vid brasan
kungsblå natt i en snöglob

Bjällrorna svepte förbi
hjärtat tindra till
den framfusigt rödnosiga Rudolf
blinkade när jag ritade
hjärtan på de immiga glaset
så kinderna blev rosiga